fredag 26 februari 2016

Museet på Äventyr i England del 1


Jag och museipedagogen Veronica har precis varit på en fantastisk och lärorik resa till England. Syftet med resan var att få lära sig mer förbindelsen mellan de Storbritanniska öarna och Skandinavien under bronsåldern. Vårt mål var också att få lära oss mer om deras museipedagogiska program och hur de använder digitala lösningar i deras utställningar.

 

Vår resa började med en utflykt till Dover och Isle of Thanet i Kent. Vi mötte upp med Magaret och Marion från The Isle of Thanet Archaeological Society i Dover. Vi tog en kopp kaffe medan vi väntade på Peter Clark, som skulle visa oss bronsåldersskeppet på Dover Museum. Peter Clark var med på utgrävningarna av skeppet samt var ansvarig för att skapa en replika av skeppet. När han dök upp gick vi gemensamt till museet. Han visade oss skeppet och berättade den fantastiska historien bakom utgrävningarna, eftersom det var en exploateringsgrävning hade man kort tid på sig att få upp skeppet och man kunde inte gräva ut hela. Man var även tvungen att dela på skeppet för att få upp det och sedan för att enklare konservera föremålet. Han berättade även projektet med att skapa en replika. Den första replikan man gjorde var också under tid och man var tvungen att ta genvägar för att få det färdigt, dvs man använde sig av moderna metoder för att få det klart. När väl skeppet skulle sjösättas så sjönk det, mitt framför världspressen och allas ögon var på Peter. De bestämde att de skulle göra ett andra försök, men då skulle man enbart gå efter arkeologisk data. De gjorde alltså exakt så som man hade gjort på bronsåldern och använt samma slags material och inga genvägar. Denna replikan var framgångsrik och man kunde ro över Engelska Kanalen med den. Vi diskuterade även om vi i framtiden kunde göra ett projekt tillsammans och 3D-scanna replikan med Humlab på Lunds universitet. Man vet om att Doverskeppet har varit ute till havs, eftersom man funnit havsbottensand i materialet. Men om den har varit så långväga som upp till Skandinavien kan man fortfarande inte säga, men med tanke på hur tekniken går framåt... Så vem vet inom en snar framtid kanske vi vet vart skeppet har seglat och vart träet har avhyvlats. 


Efter Doverskeppet tog vi farväl till Peter och fortsatte färden till the Isle of Thanet med Magaret och Marion. Vi åt lunch på en pub i Sandwich, en stad med medeltida anor. Efter lunchen fortsatte färden till Cliffend Farm där man har grävt ut bronsåldershögar. Man har gjort isotopstudier på skeletten funna i dessa högar och troligtvis så kommer nästan hälften av de döda från Skandinavien. Eftersom det numera är bebyggelse på platsen så var där inte mycket att se, förutom fina hus. Vi fortsatte sedan längs med kusten och tog några otroligt vackra kort av vyerna där. Vi fick även reda på att vid Cliffend Farm är den kustlinjen idag som någorlunda ser ut som under bronsåldern. Kustlinjen på Isle of Thanet har genom tiderna eroderat och finns det några bevis på handelsplatser eller hamnar, så ligger dessa under vatten. 


När dagen började gå mot sitt slut, så åkte vi till det sista stoppet som var föreningens klubblokal. Där visade Magaret och Marion deras bibliotek och vi fick en massa material att ta med oss hem att läsa. Vi fick även reda på att kontakterna mellan Isle of Thanet och Skandinavien troligtvis sträcker sig längre tillbaks i tiden än till bronsåldern. Man har funnit en flintyxa på plasten och en flintexpert har gjort utlåtandet att det är en flintyxa av Skandinavisk typ. Denna flintyxa är från den senare delen av bondestenåldern! Fullmatade med all ny information tog sig sedan väldigt trötta antikvarien och museipedagogen bussen tillbaks till London, lyckliga över att ha blivit så väl bemötta och omhändertagna av dessa underbara människor.


På söndagen tog vi tåget ut till Carshalton Beeches för att träffa vår vapenhandlare hos hans mamma. Dave Chapman bor egentligen i Wales och gör bronsreplikor av bland annat förhistoriska vapen. Han håller även kurser i hur man gjuter bronsvapen, enligt bronsåldersteknik. Vårt mål var att beställa kopior för vår kommande utställning BronsTech, men när vi väl var där fick Veronica en hel del idéer hur man kan använda det i museipedagogiken. Bland annat kunde hon ta med ut en avsatsyxa ut på hällarna och visa att de passar perfekt i inbuktningen av en hällristning. Hon kan även visa alla de olika användningsområdena man använde en avsatsyxa till. Man hade sin yxa i ett läderfodral som man kunde fästa i bältet. Man har funnit sådana bevarade fodral på Irland. Vi pratade en hel del och kom fram till att han hade otroligt mycket värdefull information att dela med sig om hur man använde dessa vapen och redskap under bronsåldern, som vi kan använda både i utställningen och i pedagogiken. Veronica var eld och lågor. Hon ville så hemskt gärna åka på en av hans utbildningarna i bronsgjutning uppe i de walesiska bergen. Efter vårt möte med Dave åkte vi hem för att förbereda oss inför mötet med British Museum dagen därpå. Men mer om det i bloggen nästa vecka.

 

Fortsättning följer...

 

Jeanette Gimmerstam

Digital antikvarie

Österlens museum

torsdag 4 februari 2016

Ampulla från Glimminge


Den 6 augusti 2010 mottogs 84, mestadels arkeologiska, föremål, hittade på Storegårds ägor, sydost om Glimmingehus. Ett av dessa har visat sig vara en ampulla (en sorts flaska) av bly, 42 mm i diameter och 8 mm tjock. Dess hals och hänklar är defekta. Ampullor är mycket sällsynta i nordiska fynd. De äldsta var av lera och användes under antiken. Senare, under medeltid, var de flesta gjorda i bly. Den här kan dateras till 11-1400-talet. I ampullan förvarade pilgrimerna vin och vatten till nattvarden, eller helig olja som hade hämtats från det Heliga landet, dvs. Israel/Palestina, eller andra vallfartsorter. Närmast till hands ligger S:t Olof.
På ena sidan pryds ampullan av en sjubladig blomma, på den andra sidan en sexuddig stjärna. Motiven är typiska för pilgrimsampullor från medeltid. Den har ÖM 2010/175 i föreningens samlingar på museet.


Ulf Danell
Arkivantikvarie,
Österlens Museum