torsdag 31 juli 2014

Oscar I (1844-1859)

Oscar I


 
 

Oscar I var son till Carl XIV Johan (Jean-Baptiste Bernadotte) och Bernhardine Eugénie Désirée Clary (sedermera drottning Desideria). Han föddes den 4 juli 1799 i Paris och fick namnet Joseph efter sin fadder Joseph Bonaparte, som var gift med moderns äldre syster Julie, men fick även namnen François Oscar. Det senare namnet valde Napoleon I, efter en av hjältarna i Ossians sånger. 
 

Oscar gifte sig den 22 maj 1823 med prinsessan Josefina av Leuchtenberg och fick 5 barn med henne; sönerna Carl (sedermera Carl XV), Gustav, Oscar (sedermera Oscar II), August, samt dottern Eugénie. Han hade också flera utomäktenskapliga barn; Oscara Meijergeer, som han fick som 18-åring och sönerna Hjalmar och Max Högqvist, som han fick med älskarinnan Emilie. 
 

Oscar var musikalisk och skrev bland annat en sorgmarsch till Carl XIII:s begravning 1818. Hans dotter Eugénie ärvde hans musikaliska talang och blev en berömd kompositör. Ludwig van Beethoven var bekant med familjen och åtog sig att träna upp Oscar som ung. 
 

Märkligt nog avled alla Oscar I:s ättlingar i ganska tidig ålder, utom sonen Oscar, som dagens kungafamilj härstammar ifrån. Äldst bland de övriga blev hans äldsta dotter, Oscara, som blev 63 år. Kungen själv avled av en hjärntumör den 8 juli 1859 på Stockholms slott, nyss fyllda 60 år, och den ogifta dottern Eugénie 59 år. Av andra barn och barnbarn blev ingen äldre än 46 år. Oscars valspråk var Rätt och Sanning.
 
 
/Ulf Danell
Österlens Museum
 


torsdag 3 juli 2014

Byvandring i Hammenhög

Som uppvuxen i Hammenhög trodde jag att jag visste en hel del om byn, men när jag fick uppdraget i våras att hålla byvandringar för eleverna i Hammenhögs skola och började rota lite mer i byns historia så insåg jag att jag inte visste hälften så mycket som jag trodde. Information om Hammenhögs forntid finns det mycket fakta man kan hitta men när det kommer till modern tid så är det svårare att hitta skriftliga källor och jag skulle berätta om hur byn såg ut för ca 100 år sedan. Till stor hjälp hade jag Kjell Nilsson och Thomas Jeppsson från byn som delade med sig av sina kunskaper, minnen och anekdoter. Alla kanske inte passade till att berätta för barnen men kanske en dag så får jag chansen att dela med mig av dessa med.

Vandringarna utgick från skolan i Hammenhög där vi inte hann mer än ett par meter utanför skolans område innan det var dags för vårt första stopp. I Hammenhög har det funnits en del möllor men det finns inte många spår av dem idag, men står man på skolans parkering och tittar söderut kan man se ett litet vitt garage vid en av gårdarna som en gång i tiden var just en mölla vilken som istället för att rivas byggdes om till ett garage. Vänder man sig sedan om och tittar på hörnet mot Ystadvägen så ser man vad som troligast var byns första speceriaffär som öppnade i början av 1900-talet. Här kunde man enda fram till mina skoldagar smita över på rasten och handla godis hos ”Esperssons” som det hette då. Idag är det ett bostadshus men man kan fortfarande se lastbryggan som användes när affären var igång.

Därefter svängde vi till höger och rörde vi oss neråt i byn. Vi stannade vid skolmuséet för att se var barnen gick i skolan för 100 år sedan. På andra sidan om nuvarande skolgården så ligger det gamla fånghuset. Detta hus blev senare bageri efter att tingshuset byggdes och byn fick ett häkte där. Tingshuset i sin tur ser än idag ut som det gjorde för ett sekel sedan när det byggdes.

Nästa stopp var ”Hammenhögs gästis” som det finns mängder av historier att berätta om. Allt ifrån berömda gäster som t.ex. Greta Garbo (för den yngre generationen som inte vet vem det var låter Stellan Skarsgård mer bekant) till historier om olycklig kärlek. Bredvid gästis låg det en biograf. När den revs återanvändes teglet till husbygge och dessa hus står än kvar idag. Tyvärr ser man inte tegelstenarna idag då husen numera är putsade. Vänder man sig om så ser man den gamla klockargården och där intill ligger en av byns äldsta byggnader.

Vi stannade till utanför den nya kyrkogården för att se hur den slutligen kom att se ut. Carl Ekenstam (dåvarande länsträdgårdsmästare) som låg bakom kyrkogårdens utseende gjorde en liten miss med första ritningen och fick börja om från början.

Vi stannade framför Hammenhög nr.6 eller som vi under min barndom sa ”Gammelgåra”. Där hittar man inte bara ett bostadshus utan därbakom ligger också Lantbruksmuseet. Vandringen fortsatte några meter och nästa stopp blev vid ”Tulpanen”. Inte för att se på den moderna byggnad som ligger där idag utan för att visa var det förr låg bostadshus och berätta om ett par av personerna som bodde i dem.

Torget såg väldigt annorlunda ut för 100 år sen men några av husen som låg där ligger kvar än idag. I N.H. Nilsson huset (var man idag kan lyssna på konserter i garaget) fanns det en bilfirma. Nilssons ättlingar har fortfarande bilfirma och verkstad i Hammenhög. I ett av de andra husen vid torget bodde A. Jeppson som var snickare och även tillverkade likkistor. Dennes söner fortsatte i samma bana, en blev möbelhandlare medan den andra blev begravningsentreprenör. Jeppsons möbler finns fortfarande kvar på torget även om det sedan 2012 har nya ägare men det har fortfarande kvar samma namn. Det låg parti och minutaffär i ett av husen vid torget, M.L. Idbohrn. Här såldes allt från specerier till cement. På äldre dagar har i detta hus funnits en bank och sen även en advokatbyrå. Lite längre ner på gatan i hörnet mot Skolgatan ligger vad som var en av kommunens modernaste klädaffärer. Här kunde man bl.a. beskåda det senaste modet från Paris. På Skolgatan låg det även köttaffär, mjölkaffär och café. I slutet på gatan kommer man fram till gamla Lantbruksskolan som idag är vandrarhem. När byggnaden som till en början var en folkhögskola skulle byggas var det stridigheter om var denna skola skulle ligga, i Hammenhög eller Borrby. Man kan ju nästan säga att historien upprepar sig när det kommer till dagens skola.

Vi tog oss vidare ner på gamla järnvägen och gick en liten bit innan vi svängde av och gick förbi telefonstationen och upp till magasinet för att förklara varför det är byggt som det är. Vidare följde vi järnvägens där den en gång gick fram till platsen där Hammenhögs station låg. På vår väg tillbaka till skolan passerade vi även byns äldsta hus med hyreslägenheter som än idag används.

Då vi inte hade mer än 1,5h på oss och barnen hade mängder av frågor och berättelser hann vi inte gå ner om idrottsplatsen, badet och flisen. Men kanske har jag möjlighet att få berätta om dessa vid ett annat tillfälle.

Veronica Jeppsson

Hammenhögstös

Pedagog på Österlens museum