torsdag 20 februari 2014

Magasinsarbete i praktiken

I slutet av september, när de flesta turister vänt hem och sommaren gick över i höst, lämnade jag museibutiken gav mig ner i vårt källarmagasin för att jobba med samlingarna.

Vi trodde länge på Österlens museum att vi hade ca 100 000 föremål, men under 2013 gjordes det en inventering av alla våra föremål och det visade sig då att vi istället hade över 200 000 föremål. Av dessa alla dessa riktade jag in mig på samlingen som tidigare stod utställd på Gislövs smidesmuseum. Det är en samling som består av ca 6000 fantastiska smidesföremål. Dessa föremål skall alla tas om hand, de ska fotograferas, paketeras och föras in i våra digitala system. Detta arbete har gjorts i olika omgångar och sedan i höstas har jag arbetat med de sista 1000 föremålen och hoppas på att bli klar med dessa nu under våren 2014. Det är viktigt att föremålen blir paketerade så de inte blir förstörda för framtiden och att de fotograferas och läggs in digitalt gör att vi alla lättare har tillgång till att se och hitta bland de olika föremålen.
Ett jobb som stundom inte är helt lätt men på samma gång ger mig en spännande djupdykning i en förgången tid.
Då jag står där med ett gammalt smidesverktyg i min hand kan jag ibland inte låta bli att tänka, tänk om föremål hade kunnat berätta sin historia. För fundera själv över vad den gamla hammaren eller för den delen ett fönsterbeslag varit med om. Vilka spännande berättelser vi fått höra om hur 1700- och 1800-talets människor levde och arbetade.

Men trots alla fantastiska föremål som idag finns i våra samlingar, så är det helt omöjligt att spara på allt. Detta har lett oss till att vi under 2013 och 2014 fördjupar oss i vad vi ska samla på. Oline Sörensen och Ulrika Wallebom kommer under 2014 att sätta samman riktlinjer för insamlingen av föremål för framtiden. Det som är klart är att våra samlingar idag har en stor brist på föremål från 30-talet och fram till idag. Det känns det viktigt att vi får in dessa föremål medan det finns människor kvar som kan ge varje föremål en berättelse, det gör att varje föremål blir mer ”levande” för efterlevande generationer.

/Lotta Persson
Museiassistent
Arbetsplatsen i magasinet. Foto Lotta Persson

måndag 10 februari 2014

Fornfaddrar med engagemang i fornlämningar


Jag har tidigare bloggat om projekt Se och vårda, ett projekt som sedan hösten 2011 drivs av Österlens Museum i samarbete med Österlenarkeologi. Projektets huvudsyfte är att vårda och tillgängliggöra fornlämningar på Österlen, samt att inventera och underhålla informationsskyltar. Nu vill jag lyfta fram ett av de viktigaste sidoprojekten inom Se och vårda, nämligen det s.k. Fadderprojektet, till vilket ett antal fornfaddrar har knutits. Fadderprojektet kunde inledas tack vare ett generöst bidrag av Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i Sydöstra Skåne.


Syftet med fadderprojektet är att engagera människor i sin kulturmiljö och arbeta upp ett faddersystem där både markägare, enskilda personer och föreningar kan hjälpa till i arbetet med att vårda fornlämningar. Att vara fornfadder innebär att man åtar sig att besöka sin fornlämning ett par gånger per år, klippa ner sly och mindre buskar som kan växa på och omkring fornminnet. Målet är att få ett vårdat kulturlandskap där fornminnena får den plats de förtjänar samtidigt som människor kommer ut och kan engagera sig i något som är viktigt för både den enskilde och för bygden. Fadderprojektet har en viktig roll i projekt Se och vårda, där fjolårets insatser var en del av ”utbildningen” av de blivande fornfaddrarna.


En första fadderträff, med föredrag och information, hölls i januari 2013. Till vår förvåning kom ca 25 personer till denna mycket lyckade träff.  När träffen var slut och vi summerade dagen insåg vi vilket intresse det finns hos allmänheten för fornminnen, deras historia och framför allt för de människor som en gång har levat på Österlen, och vars spår vi fortfarande kan skönja i landskapet.


Under året genomfördes vårdinsatser vid åtta kulturmiljöer, med sammanlagt nio fornlämningar, vilka representerar fyra olika tidsperioder, olika vårdbehov och olika lägen i landskapet. I utbildningssyfte fick fornfaddrarna möjlighet att vara med och vårda tre av dessa fornlämningar, nämligen ett medeltida kapell i Sankt Olof, en dös i Vik/Rörum och den medeltida borgen Gladsaxehus. Den första fornlämningen som fornfaddrarna vårdade gemensamt var kapellet i Sankt Olof. Då intresset var stort bland fornfaddrarna delades de in i två grupper, där grupperna skötte vårdandet under var sin dag. Eftersom vi ville ge alla möjlighet att vara med och vårda, så placerades en av utbildningsdagarna i anslutning till en helg. Det var väldigt spännande att se med vilken entusiasm och noggrannhet som faddrarna tog sig an vårdandet av kapellet. När vårdandet var klart framträdde en helt ny fornlämningsmiljö, så olik den överväxta och trädbevuxna plats som den tidigare varit under närmare 40 år. Även de andra fornlämningsmiljöerna där fornfaddrarna var behjälpliga fick ordentliga ansiktslyftningar, även om deltagarantalet var betydligt mindre än vid kapellet i Sankt Olof.


Vad händer nu i fadderprojektet?

Den 18 januari i år samlades fornfaddrarna inom projektet Se och Vårda för en uppföljningsträff på Österlens Museum, där projektledaren Lars Jönsson och Ulrika Wallebom från museet tog emot med föredrag, kaffe och fastlagsbullar. Från att ha varit omkring 25 st. intresserade fornfaddrar på fjolårets inledande träff hade nu deltagarantalet minskat till nio st. Ytterligare fem personer var anmälda, men de kunde inte komma pga. snöovädret. Även om intresset att vara fornfadder tycks ha svalnat något så är 14 st fornfaddrar oerhört bra, fler än vad vi hade väntat oss från början.

 
Träffen inleddes med att Ulrika hälsade välkommen och berättade lite om vad som har hänt och händer på Österlens museum. Därefter visade Lars ett bildspel och berättade vad som hade hänt inom projektet under det gångna året.  Bland annat visades talande bilder på olika fornminnen före och efter vård. De mest framträdande vårdinsatserna gjordes vid kapellet i S:t Olof och den genomförda ”spritningen” av Stenkilsristningen.  Där hoppas vi kunna få bort de lavar och mossor som täcker hällristningarna. Hällen ligger nu övertäckt och väntar på att avtäckas i maj.


Efter föredraget var det dags för fika med tre sorters kakor, och under tiden passade Ulrika på att ta in åsikter och idéer från fornfaddrarna vad gäller projektet. Bland annat bestämdes att vi ska bli bättre på att lägga ut mer information om vad som händer inom projektet på hemsidan, samt lägga ut informationen på Österlens museums facebooksida. Fornfaddrarna efterfrågade också bättre samordning och tidsplanering, så att de kan planera vården rent praktiskt.

 
Det nya för i år är att fornfaddrarna ska få ett större ”egenansvar” för fornlämningarna. I slutet av dagen skickades därför en lista runt bland fornfaddrarna, där de kunde fylla i vilken fornlämning man vill vara med och vårda samt delansvara för under året. Det betonades dock att eftersom Österlens museum fortfarande har ett avtal med länsstyrelsen angående vårdandet av de aktuella fornlämningarna, så är museet fortfarande huvudansvarig för att vårdandet sker på ett korrekt sätt. I samband med att avtalet med länsstyrelsen förnyas år 2015, så kommer antalet fornlämningar att kunna utökas inom projektet. Detta innebär även att fornfaddrarna fr.o.m år 2015 kan få ett ännu större ansvar för ”sin” fornlämning.


Slutligen bestämdes det om en gemensam exkursion i maj för fornfaddrarna till alla fornlämningarna i projektet. Jag vill gärna betona att det finns plats för ytterligare fornfaddrar i projektet. Om ni är intresserade, hör gärna av er till Österlens Museum eller till projektledaren Lars Jönsson, Österlenarkeologi. Kontaktuppgifter finns på Österlens Museums hemsida (www.simrishamn.se/museum) och på Österlenarkeologis hemsida (www.osterlenarkeologi.se).

 
Lars Jönsson Österlenarkeologi/Österlens Museum

Några av faddrarna efter röjningen av S:t Olofs kapell våren 2013.