Österlens Museum: Arkeologdotter hittar hällristning!

Igår var jag och min dotter med om något som man nog bara får vara med om en gång i livet. Genom ödets försorg slumpade det sig så att vår dotter Anna, 7 år, hittade en alldeles äkta hällristning! Och att den var äkta fick vi direkt verifierat av Sveriges främsta experter på hällristningar.

Dotterns förskoleklass har för vana att på sin utedag promenera från Simrislundsskolan ner till en naturskön kohage (även kallad Felixhagen) nere vid havet, där de brukar grilla pinnbröd, leka lekar och kasta macka i havet. Just denna skolklass har varit flitiga besökare på museet och har förra terminen på egen begäran fått en särskild visning på en av våra mer kända hällristningar, nämligen Yxornas häll längre söderut längs kusten.

De tycker på 7-åringars entusiastiska vis att hällristningar och bronsåldern är jättekul. Enligt fritidsfröken Lotta pratar de mycket om hällristningar och funderar på det de har sett och upplevt på museets utställning ”Petroglyfiskt – virtuella upplevelser kring hällristningar”. Förra veckan berättade Lotta att Anna och hennes klasskompisar hade hittat en hällristning i Felixhagen när de var där och lekte, och jag tänkte att det där får vi ta och kolla upp vid tillfälle, det är ju faktiskt en fornlämningstät trakt.

När så Annas klass igår morse åter trotsade de kalla vårvindarna nere i hagen så hade jag samtidigt fått höra på jobbet att ett forskarteam som just nu dokumenterar hällristningar på Österlen, fanns på plats vid en tidigare känd hällristning vid den s k Jungfrukullen i Simrislund. Jag och en kollega var egentligen på väg till ett annat möte, men vi tog en chansning och svängde förbi med bilen för att höra om hällristningsexperterna hade lust och tid att komma med och titta på barnens fynd. Och de hade de! Utan att tveka slängde de sig in i bilen och hängde med ner till Felixhagen för att ta sig en titt. Snacka om forskare med entusiasmen kvar!

” – 9 gånger av 10 när man får ett sånt här tips om att allmänheten har hittat en hällristning visar det sig vara falskt alarm” löd bronsåldersforskaren Peter Skoglund från Svenskt Hällristnings Forsknings Arkivs kommentar. ”Men det här är ju faktiskt ett tydligt skepp”.

Som f d arkeolog är det klart att man blev extra stolt. Gissa om modershjärtat svällde och telefonen gick varm efter beskedet. Min man, som jobbar som arkeolog på Riksantikvarieämbetet, var om möjligt ännu mer upprymd. ”Har ni inte kontaktat tidningarna!”. Det ska två arkeologföräldrar till för att stolt förkunna att ens dotter numera finns med i Fornminnesregistret…

Ulrika Wallebom/Österlens museum