Månadens Mynt

Carl XIV Johan (1818-1844)

 

Carl Johan var den förste kungen i vår nuvarande ätt, Bernadotte. Han föddes som Jean Bernadotte i den lilla byn Pau i Franska Pyrenéerna den 26 januari 1763 som son till advokaten Henri de Bernadotte och Jeanne Saint-Jean. En äldre bror hette också Jean, och för att skilja dem åt, kallades Jean d.y. även Jean Baptiste, efter Johannes Döparen. Hans far dog 1780, då Jean var 17 år. Han behövde försörja sig, och sökte sig då till armén. Valet föll på Royal-la-Marine, som var förlagd på ön Korsika i Medelhavet. Jean fortsatte soldatlivet på fastlandet efter tre år på Korsika. Där gjorde han snabbt karriär och steg i graderna. Tack vare regeländringar efter den franska revolutionen 1789 kunde han till slut, den 22 oktober 1794, kalla sig divisionsgeneral. Den 16 augusti 1798 gifte han sig med den rika köpmannadottern Désirée Clary från Marseilles, som tidigare varit förlovad med Napoleon Bonaparte och nu var svägerska till Napoleons äldre bror Joseph. Hon var 14 år yngre än Jean, som redan hade fått barn med Cathérine Josèphe Lamour, en kramhandlardotter från Grenoble. Den 4 juli 1799 föddes i Paris parets enda barn, Joseph François Oscar, sedermera kung Oscar I. 1804 utnämndes Jean till marskalk av Frankrike och den 5 juni 1806 till furste av Ponte Corvo, en liten stad i Lazio, centrala Italien.

Då den svenske tronföljaren sedan 4 månader, Karl August, plötsligt avlidit efter ett fall från hästen i Kvidinge i Skåne den 28 maj 1810, skickades två kurirer till Paris för att anhålla om att få sätta Karl Augusts äldre bror, hertig Fredrik Kristian av Augustenborg, på den svenska tronen. Den ena kuriren, Carl Otto Mörner, var dock ute i annat ärende. Han ville utse en fransk marskalk med stridsvana och strategiskt tänkande, så att Sverige åter skulle kunna ta tillbaka det förlorade Finland och återfå lite av 1600-talets stormaktsglans. Valet föll på Jean Baptiste Bernadotte, som dock inte var något vidare entusiastisk till en början, republikan som han var, hade han lovat att bekämpa rojalister till sin död. Den svenska riksdagen var inledningsvis också tveksam, men vid riksdagen den 16 augusti 1810 kunde Jean Baptiste ändå väljas till ny tronföljare i Sverige. Han fick titeln Carl XIV Johan, efter kungen Carl XIII och sitt eget namn Jean, när han kröntes i Stockholm den 11 maj 1818 och den 7 september 1818 i Trondheim i Norge (som Carl III Johan).

Den 23 augusti 1821 var det 300 år sedan Gustaf I Wasa blev Sveriges riksföreståndare och det firades med en jubileumsriksdaler (300-årsminnet av Gustav Vasas befrielsekrig), som visar tre kungaporträtt på baksidan. Förutom Gustaf I, även Gustaf II Adolf (som var kung 1621) och Fredrik I (som var kung 1721). Riksdalern, som mäter 42 mm i diameter och väger 29,25 gram, är präglad i 7339 exemplar.

//Ulf Danell
Österlens Museum

Ett rejält våffeljärn

Varför firar vi våffeldagen?

I evangelierna berättas att ärkeängeln Gabriel steg ner till Maria för att berätta att hon skulle föda Guds son nio månader senare. Dagen kallas därför i den kyrkliga kalendern för Marie bebådelsedag. I kristna länder har dagen firats åtminstone sedan 600-talet. Den infaller den 25 mars, nio månader före juldagen då Jesus sägs ha fötts. Fram till 1953 var Marie bebådelsedag en röd dag i den svenska almanackan. När helgdagen det året avskaffades, flyttades det kyrkliga firandet av jungfru Marie bebådelsedag till den söndag som infaller mellan den 22 och 28 mars. Det icke kyrkliga firandet av Marie bebådelsedag/vårfrudagen ligger dock kvar den 25 mars.

I bondesamhället inledde vårfrudagen, (som i Skåne tidigare hette fruedag), en period med intensivt vårbruk, dagen markerade övergången mellan vinter och vår. Enligt traditon skulle en del sysslor på gården vara klara och andra skulle påbörjas. Det finns lite olika seder i vårt land kring denna dag, men i södra Sverige var dagen början till den så kallade vårfrudagsräppen, då man började räkna veckorna fram till midsommar baklänges. ”Di sas osse att hunt vär de va po räppardan, sunt vär bli de po rästen au räppen”.  Dessutom sa sägnen att om det frös natten till den gamle vårfrudagen så fryser det 40 nätter å rad. Oavsett vilken sed/tradition man nu hade gick de alla ut på att hälsa sommarhalvåret välkommet.

Ett rejält våffeljärn ur samlingarna.

 

Våfflor har medeltida anor, men då gjordes de ytterst sällan av vitt mjöl utan likheten syftar mer till brödets form. Moderna våfflor är i likhet med semlan ett arv från sent 1800-tal. Våfflor tillhörde inte något vardagsbak då ingredienserna smör, vitt mjöl, ägg, vispgrädde och sylt var lyxvaror för de allra flesta i det svenska bondesamhället. Enkla våfflor bestod bara av mjöl och vatten, men just på våren kunde man unna sig lite extra lyx då hönsen hade börjat värpa efter vintern och korna började ge mjölk igen.

Rent språkligt sett har ordet ”vårfrudag” ombildats till ”våffeldag” (”Säg vårfrudagen flera gånger på raken så låter det som våffeldagen”). Detta gjorde att vi i Skåne ställde oss lite frågande till våffelätandet, "Vårfrudagen" hette "Fruedag" här från danskan, och påminner inte språkligt om våfflor på samma sätt.

Då jag under vintern varit i Valfiskens källare och dokumenterat föremål från Gislövs smidesmuseum, fann jag detta fina gamla våffeljärn som användes på vedspisen. Tyvärr vet vi inte just detta järns historia men på locket står ingredienserna till smeten på danska så järnet är förmodligen tillverkat i Danmark och av smetens storlek har det kanske använts i någon typ av storkök eller på en större gård.

/Lotta Persson, Österlens museum

 

Vårfrudagsräppen = ett fjärdedelsår, som börjar på vårfrudagen och slutar på midsommar.

Källa: Nordiska Museet, Wikipedia, Lunds univ.folkminnes arkiv

På europeiskt bronsåldersmöte i Berlin

Så var det dags att ta de skånska hällristningar ut i världen för att möta krafterna med storheter som ristningarna i Valcamonica i Italien, koppargruvorna vid Mitterberg i Österrike, Nebraskivan i Halle, Solvagnen från Trundholm, Själland och Världsarvet i Tanum. Jag har varit på möte i projektet Empire of the sun i Berlin. Mötets syfte var att diskutera fram en gemensam historia – Europe as a story.  Ett Leader-projekt har redan genomförts och nu är det dags att förbereda för nästa. Empire of the sun hade bronsålderns mytologi i fokus men under mötet i Berlin, och med tanke på Österrike som ny aktör i projektet, kom vi överens om ett nytt tema The copper Route. Inom detta tema kan vi samarbeta kring kopparns väg från gruvorna i Österrike via handelsvägar till Norden.
En övergripande målsättning är att utveckla kultur-och naturturism, travelling through time, i våra respektive länder med hjälp av turistorganisationerna.
Detta ska resultera i bättre dialog och samverkan mellan museerna och fler besökare, fler aktiviteter i de olika regionerna och på museerna.
Ett bra utrryck som myntades under mötet var:
"The Sun comes with Copper".

En viktig person i sammanhanget blir forskaren Johan Ling från Göteborgs universitet som håller på att göra isotopstudier på bronsföremål för att konstatera varifrån kopparn kommer. Varje koppargruva har sitt eget fingeravtryck som gör att man fortfarande kan spåra råmaterialets härkomst. Han är på väg till Skåne i början av maj och ska då titta närmare på föremålen härifrån Österlen. Med hjälp av hans undersökningar kan vi få kunskap om våra kontakter med omvärlden för 3000 år sedan.

Senare i vår ska gruppen träffas igen, i Oddsherret i Danmark. Syftet med det mötet är att lokalisera nya samarbetsmöjligheter och göra upp avtal. Till detta möte är också flera forskare, turistorganisationer och LAG-representanter inbjudna. Och har vi tur blir årets sista möte i Valcamonica, Italien och hällristningarna där de är i en del fall väldigt lika de österlenska! Så nog har vi en plats i ett europeiskt projekt om bronsåldern, det kändes solklart efter fredagens möte.

Lena Alebo
Österlens museum