torsdag 8 september 2016

En tjock med mos och en tjock om Simrishamn


Foto från Skeppargatan ur Fornminnesföreningens arkiv på Österlens museum





Jag slänger i mig en tjock med senap, bostongurka och tunnbröd på väg till stationen. Glömde min telefon på laddning när vi besökte Leaderkontoret igår kväll och måste nu göra ett snabbesök i grannstaden. Orkar inte äta upp moset men korven slinker ner. Misstaget med telefonen kan jag kanske skylla på att huvudet är sprängfyllt av simrishamniania just nu. Det är naturligtvis en dålig ursäkt, men när jag nu på halvtid fått möjlighet att skriva en bok om Simrishamns historia tankas ny kunskap in i den trötta hjärnan hela tiden. Det var i förra veckan jag började. Har köpt ett litet skrivbord och en skrivbordsstol och sitter nu och skriver på andra våningen i min lägenhet på Stora Rådmansgatan, med utsikt över kyrkan genom det västra fönstret och Lilla torg genom det norra. Bättre plats får man leta efter.


På några dagar har jag ökat mina detaljkunskaper om klockringningar, Simrishamns första studentska Hilda Sjögren som tog studenten 1888 och därmed är en av de första kvinnor i Sverige som vågade sig på en utbildning, vardagslivet på Skeppargatan och i Simrislund runt 1915-20. Visste ni förrestenatt det finns tre klockor i kyrktornet på Sankt Nicolai och att den minsta kallas ”Tinkan”. Jag ska få komma upp i tornet tillsammans med Simrishamnsfotografen Peter Carlsson, hans far Lars var kyrkvaktmästare fram på 90-talet, så jag tror att det får bli en liten intervju med honom, om han har lust. Tänkte nämligen börja varje tematiskt kapitel med en intervju av en idag verksam eller till nyligen verksam person inom respektive ämne.


”Nästa station Tomelilla”. Resterna av korvmåltiden ligger inpackad i folie bredvid datorn. Nej jag orkar inte mer. Samma sträcka  som jag åker nu, eller ungefär, åkte de kvinnosakskvinnor som var ute och agiterade på platser där LKPR (Landsföreningen för kvinnors politiska rösträtt) fanns, som i Simrishamn till exempel. De kvinnor som sändes ut att missionera skulle avverka så många platser på så kort tid som möjligt och på billigaste sätt.


Det var längesedan det skrevs ett större verk om Simrishamn. Förra gången var på 40-talet då en ambitiös samhällsstudie gavs ut tack vare Ehrnbergs läderfabrik och dess chef Gösta Ehrnberg. Boken  jag nyss börjat på är också sponsrad. Det är Simrishamnssonen Anders Pettersson som har initierat projektet. Men därmed är det slut på likheterna med Simrishamnsboken från 1949. Jag är ingen grundforskare utan kommer att luta mig mot många andra som gjort jobbet före mig - Norma Bieth, Malte Mårtensson, Folklivsarkivets uppgiftslämnare, farfar Ehrnfrid och redaktör Osterman. Och jag kommer att ta hjälp av er Simrishamnare av idag för den här boken kommer att innehålla både skriftliga och muntliga källor.


Alma på Skeppargatan skulle antagligen gladeligen ätit en korv med mos i kiosken vid biltorget bakom Sparbanken. Det hade ju varit nära och bekvämt för henne och speciellt tacksamt de dagar då hon gått upp klockan 1 på natten för att börja tvätta hos någon bättre bemedlad familj i staden. Klockan 10-11 på förmiddagen var tvätten klar och då kunde hon ju slunkit förbi kiosken på väg hem till vedhuggningen.  Detta är vad man kallar kontrafaktisk historieskrivning eftersom  kiosken inte fanns 1916 och troligen hade dessutom Alma haft bråttom hem till sina flickor, som ibland fick vara ensamma hemma när hon var på arbete. Mannen omkom 1914 på sjön och hennes mor var emellanåt så sjuk att hon inte kunde hjälpa till med barnpassningen.  Så korven hade nog fått vara även av ekonomiska skäl. Det fick bli salt sill och potatis och kanske någon grönsak från koloniträdgården istället. Kanske nyttigare också, men korven var god! Och nu är jag framme i Ystad.





Lena Alebo


museichef

tisdag 28 juni 2016

Min tid på Österlens museum

Jag har alltid varit intresserad av historia, resorna vi åkte på när jag var mindre var alltid kantade av ett eller annat museibesök. Jag har besökt bronsåldersbyar, varit på historiska guidningar och gått på otaliga nationalmuseum. Så när jag fick sommarjobb här på Österlens Museum blev jag väldigt förväntansfull, hur många får möjligheten att ha ett sommarjobb där de inte bara får jobberfarenhet utan även får göra något de tycker är kul? Och jag hade inte fel. Dessa veckorna jag spenderat här har både varit lärorika och roliga. Mina och Tindras uppgifter har varit väldigt varierade, och vi har fått vara med på allt från att flytta bord till Glimmingehus i ösande regn, till att binda kransar dagen innan midsommar. Ett projekt som vi har sysslat lite extra med är ”fixarverkstan”, idén är att engagera barn i att återskapa gamla saker och göra något nytt, vi har till exempel gjort kassar utav gamla t-shirts och lyktor utav gamla glasburkar.

I lördags var jag med när årets Berättarfest på Österlen invigdes. Det var invigningstal utav författaren Susanna Alakoski, interaktivt berättande utav chefen Lena, diktläsning på arabiska utav Motaz Dogheim, ett återskapande av den gamla folksägnen Beuwolf utav Boel Larsson, samt lite musik och mat. Det var en väldigt trevlig kväll, och det var packat med folk uppe på tredje våningen där Susanna höll sitt invigningstal.

Förutom berättarfesten har jag och Tindra även varit med ute på Yxornas Häll i Simrislund där museipedagogen Veronica hållit i guidningar. Det har handlat om bronsåldern - och såklart hällristningar. Jag visste en del innan, men jag tycker att jag har lärt mig något nytt varje gång vi varit ute. Vi har även varit med Lars och Göran som jobbar med att vårda fornminnen och sett lite hur det fungerar, de visade oss hur det hade sett ut på en plats innan de varit där och ”röjt”, och jag blev väldigt imponerad av hur stor skillnad det hade blivit på bara några år.

En annan återkommande arbetsuppgift vi har haft är att se efter iPadsen i den nya experimentella utställning BronzeTech, de har krånglat rätt mycket och det har varit sällan alla de sex stycken som används till utställningen har fungerat samtidigt, men nu verkar de äntligen se lite ljusare ut och det är nog jag och Tindra, och framförallt Jaime (museét allt-i-allo när det gäller det tekniska), gladast över.

Tiden här har gått otroligt snabbt under dessa tre veckor, och det tror jag är för att det har hänt så mycket. Inga två dagar har varit likadana!

Malva Mårtensson, sommarpraktikant.

måndag 20 juni 2016

Österlens museums samlingar blir sökbara i hela Europa

Äntligen finns museisamlingarna utlagda på Internet! Österlens museum har länge arbetat med att göra samlingarna tillgängliga för allmänheten på nätet. I höstas hade museet en smygpremiär då femhundra föremål lades ut på museets publika databas på www.osmu.kulturhotell.se .

Från och med juni 2016 går vi dock ut stort och lägger till att börja med ut drygt 5000 föremål ur samlingarna så de blir sökbara på nationella databasen k-samsök.  Den nås lättast via söktjänsten www.kringla.nu.

www.kringla.nu gör Österlens museum numera sällskap med t ex Världskulturmuseet, Tekniska museet, Vasamuseet, Historiska museet och Riksantikvarieämbetet. Här finns idag mer än 2,8 miljoner föremål och 1,5 miljoner fotografier utlagda. Genom att samsöka hittar man lätt föremål från Österlen som finns på andra museer runt om i Sverige.

Österlens museum blir först ut i Sverige med att, som ansluten till databasen Sofie, länka upp mot k-samsök och Kringla. Sofie har utvecklats av Västerbottens museum och nyttjas idag av flera hundra svenska kulturarvsinstitutioner som mindre museer, kommunarkiv och hembygdsföreningar. Förhoppningsvis kommer fler anslutna institutioner snart att följa Österlens museums exempel.

Under sommaren blir samlingarna också sökbara via den europeiska söktjänsten www.europeana.eu. Där kommer till exempel våra internationellt intressanta bronsåldersföremål kunna beskådas över hela Europa tillsammans med 53 miljoner andra museiföremål från exempelvis British Museum i London, Rijksmuseum i Amsterdam och Louvren i Paris. Redan nu finns bronsålderns bronser presenterade i en egen ”miniutställning” på museets egen sida www.osmu.kulturhotell.se .

Efter hand kommer Österlens museum att göra allt fler föremål och så småningom även fotografier sökbara på nätet. Sammanlagt räknar vi med att det finns 80 000 föremål och mer än 100 000 fotografier från Österlen i samlingarna.

 /Ulrika Wallebom

Antikvarie

Österlens museum






 
På den europeiska söktjänsten www.europeana.eu finns 53 miljoner föremål utlagda.












 

torsdag 16 juni 2016

Nu ska jag berätta...



Jag är kommunalt anställd, men det finns naturligtvis en annan anledning till varför jag jobbar med det jag gör. Jag utbildade mig i museiämnena för att jag från barnsben hade hört min mormors sägner och sett min far gå med näsan i marken för att leta flintverktyg. Kommunal har jag blivit på köpet. Men jag är också regional och nationell och internationell.

Nu är det inte någon motsättning i min starka medfödda pedagogiska ådra, viljan att folkbilda, lyssna och berätta och mitt kommunala uppdrag. Möjligen störs berättandet och lyssnandet och den pedagogiska viljan av alltför många möten och administrativa uppgifter, men det är jag inte den enda att klaga på.

Men nu ska jag få berätta. De två närmaste veckorna har jag möjlighet att ägna mig åt det jag älskar mest- att berätta och att lyssna på andra som berättar. Det börjar med att vi i föreningen Österlen berättar åker till Ljungby berättarfestival. De har hållit på i många år. I Ljungby finns ett Sagomuseum, vägskyltar som visar ut till intressanta berättarplatser i landskapet, kartor, appar och ett stort medvetande om vad berättande har för betydelse för välbefinnande och somsocialt kitt. Vi ska hålla i ett eget berättarcafé under lördagen.

 Sedan kommer vi hem till en intensiv berättarvecka på Österlen. För första gången någonsin anordnar vår förening en veckas berättande runt om på Österlen tillsammans med andra föreningar, besöksmål, företag och privatpersoner och med Österlens museum som nav.

Ur programmet kan jag nämna Barnmorske-och förlossningsberättelser, berättarvandringar i olika byar och på andra platser, kurs i kulning på Stenshuvud, föreläsningar och seminarium. Hela veckan invigs på Österlens museum på midsommardagen den 25/6 kl 17 av författare Susanna Alakoski. Under kvällen berättas Beowulf av skådespelare, Boel Larsson och man kan lyssna till Viveka Ullerdal som musicerar och sjunger och äta Berättarbuffé från Österlens kokkonst. Allt utom buffén är gratis!

Söndagen den 26/6 startar berättarstafetten som ska ta sig mellan Österlens byar ledd av skådespelare Cecilia Granquist Dahmén. Under veckan besöks Borrby, Hammenhög, Gladsax, Simrishamn, S Mellby, Rörum och Baskemölla.

Oj vad jag ska njuta av att berätta och lyssna de närmaste veckorna. Jag hoppas att du kommer och gläds med oss.

Välkommen

 

Lena Alebo

museichef

söndag 29 maj 2016

Upcoming exihibition at the museum!

The aim for the museum's inspirational trip to the Isle of Thanet was to follow up on new Isotope research conducted on Bronze age artefacts from south-eastern Sweden at Gothenburg University for a coming exhibition about trans-Atlantic trade and travelling during that era. We contacted the Isle of Thanet archaeological society to assist us in our research about the area and they graciously made the time to show us around Kent to view the different archaeological sites connected to maritime trading during the Bronze age.
The museum’s exhibition will disseminate the new knowledge provided by Gothenburg university together with our own experience of trip to Isle of Thanet. We met up with Peter Clark from the Canterbury archaeological trust, who provided us with valuable information about the Dover ship. This knowledge will enable us to provide a 3D-model of the ship. Together with Lund’s university and their students in digital archaeology we will produce a 3D-film of the Dovership. Telling a story of how Scandinavia was connected to a wider trading society along the Atlantic coast and where the Isle of Thanet probably operated as a transit hub.

The exhibition is experimental and dynamic. It will continue to grow and change if there is new evidence to present. The research is presented with a mix of traditional displays of artefacts and new technology will emphasis on presenting the acquired knowledge to a new target audience. The public will have the opportunity to view the bronze artefacts involved in the isotope studies conducted by Gothenburg university, together with other objects connected to the Bronze trade. The public will be able to view some of the artefacts closer on iPads as they have been turned into 3D-models which displays details difficult to see in a showcase. If the visitor wishes to learn more about the Bronze Age it could do so on a multi touchscreen, which is filled with information about different aspects of the everyday life during that time. This information is available to download to a smartphone or iPad on site. 

Jeanette Gimmerstam

Digital curator
Österlens museum

tisdag 24 maj 2016

Östra Herrestad för ca 100 år sedan



Österlens Museum förfogar över Föreningen för Fornminnes- och hembygdsvård i Sydöstra Skånes stora bildarkiv om ca 100.000 foton (ingen vet riktigt hur stor den är, men inventeringsarbetet går framåt). Många bilder är okända för oss och vi skulle behöva hjälp från allmänheten med information om bilderna. Är det någon av läsarna som vet vilka som är med på denna bilden?
Fotot tror jag är taget i Östra Herrestad ca 1920 en försommardag. Har ni någon information att ge, hör gärna av er till museet ulf.danell@simrishamn.se


/Ulf Danell
Arkivarie på
Österlens Museum


torsdag 21 april 2016

Berättarfest på Österlen 2016




 

 


 

 

En gång för länge, länge sedan väcktes Solen av ljudet från bronslurar. Det var människorna som ville att hon skulle vakna och stiga upp. De längtade efter ljus och värme, de längtade efter gryningen.

 

Solen sträckte på sig och gäspade. Hon var morgontrött och ville helst rulla ihop sig och somna om. Då hördes det starka ljudet från jorden igen. Solen skakade sitt hår så att det slog gnistor om det och böjde sig ner över den blanka vattenytan. I ljuset från hennes nyvakna ansikte hoppade fiskarna i det glittrande havet. När hon kisade anade hon horisonten långt där borta och morgonskeppet som väntade på henne.

 

Det kan gott vänta, tänkte Solen och dröjde sig kvar i nattskeppets vagga. Hon blundade och skulle just till att somna om när en av fiskarna sprätte till med sin stjärtfena och nattskeppet krängde till. Solen tappade balansen och flög i en vid båge tills hon landade på morgonskeppet som förde henne mot gryningen. Så började Solens resa över himlavalvet.

 

Det här är början av en berättelse, så som jag brukar berätta den, utifrån de bilder som hittats bland ristningar på hällar och rakknivar från bronsåldern på Österlen. Här har jag formulerat den skriftligt, men den blir förstås annorlunda när jag berättar den muntligt och den förändras lite varje gång jag möter en ny publik. Bronsålderns bildspråk berättar om Solens ganska dramatiska resa upp till zenit, himlens högsta punkt, och avslutas med solnedgången där Solen går ombord på ett nattskepp. Berättelsen har en början, en vändpunkt och ett slut samt en huvudperson (Solen) vilket ger den en stomme, ett skelett, som berättaren kan brodera vidare kring med sina egna ord. Och det muntligt berättande kan i sin tur få lyssnaren att skapa egna bilder inom sig. Det händer ofta att åhörarna kommer fram till mig efter ett berättarmöte och säger att de såg bilder för sin inre syn när de lyssnade till berättelsen. Då förstår vi att någonting värdefullt har hänt, det har skett ett möte mellan berättaren, berättelsen och lyssnarna – ett möte där vi alla varit medskapande.

 

Berättandet, i dess olika former, är förmodligen lika gammalt som mänskligheten själv. Det handlar om vårt behov av att kommunicera, att klä våra föreställningar och upplevelser i ord, bilder, toner, rörelser – vi har många språk att berätta med och vi har ett behov av att uppleva berättelser. Från bronsåldern finns berättelsernas bilder kvar på hällar och föremål och kring dem kan vi fortsätta att berätta. De urgamla berättelserna om hur det är att vara människa, hur vi upplever vår tillvaro och föreställer oss det obegripliga fylls med nytt stoff och fortsätter att egga vår fantasi. Idag vet vi att det är jorden som rör sig, inte solen som stiger upp från horisonten i öster. Men vi använder fortfarande begreppen ”soluppgång” och ”solen går ner”, ta bara en titt på den populära solfilmen som visas i SVT:s nyhetsprogram på fredagarna, nu när året vrider sig från mörker till ljus.

 

De gamla berättelserna lever än och nya kommer ständigt till. Det blir berättarfest på Österlen i år, för alla som vill lyssna och berätta. Håll utkik efter ”Berättarfest på Österlen 2016” som invigs på Österlens museum den 25 juni och pågår runt om på Österlen till den 2 juli.

 

Maria Heijbel

Berättare